Historik
I mitten av 70-talet flyttade två nya familjer till Norr Amsberg. För de som redan var bybor var dessa människor väldigt exotiska då de hade hästar med sig. Tro det eller ej, men före de nya familjernas antågande fanns det endast två stycken hästar i byn, det var Sputnik och Dior. Detta var startskottet på det som idag är Norr Amsbergs Ridklubb.
Några eldsjälar samlade ihop ungar och föräldrar till ett möte på skolan. Detta var på hösten 1978. För många var det var mycket spännande när det beslutades om att en ridklubb skulle startas i byn, Norr Amsberg Ridklubb. Fem privathästar skulle vara med. Det var Sussie, Lizzie, Dior, Tindra (Tinja) och Donna. I grannbyn Båtsta, lånades två hästar in, det var Nicke och Donny. Deras matte var för övrigt den första ridläraren, Anki. Bakom nuvarande matbespisning, mitt i byn, lånades mark till en ridbana. Med gemensamma krafter och sponsring av föräldrar så byggdes en superenkel ridbana. Men snacka om att alla kände sig stolta. Ridlektioner startades upp med verksamhet på helgerna. Med jämna mellanrum så var det alltid någon häst som sprang igenom det enkla staketet som fanns runt ridbanan och efter ett tag så var det någon snäll förälder som byggde ett stadigare. I början av 1979 fanns det 5 stycken ridgrupper med 4-5 elever i varje grupp. Det var inte det lättaste att vara ridelev i klubben på den tiden. De lånade hästarna hade alla sina egenheter. Donny, ett russ, var en riktig vildbasare. När han var på bra humör var han snäll att rida men det gick alltid fort. En sur Donny resulterade i bakutsprång, stegringar och rusningar över hela ridbanan. Ryttarna fick klamra sig fast så gott det gick. Nicke däremot var en fjording med ambitionen att lyda och få beröm men bara om man visade att man bestämde. En lat häst som avskydde hoppning och gick fram som en ångvält över staketen. Sussie var en vresig gammal dam som tyckte det var löjligt att gå runt på en ridbana. En bekväm madam som gjorde så lite som möjligt. Tindra var ett piggt russ som hoppade bra. En rymmare av stora mått med specialiteten att slänga av sina ryttare. Lissie, en stålmormor med mycket ”go” i. Ärlig, energisk och stabil men otroligt hård i munnen – en äkta fjording. Donna var egentligen ett charmtroll men istadig. Hon retade gallfebern på många genom att resolut sätta i alla fyra benen och vägra att röra sig en millimeter. Dior var en nordsvensk, stor, ståtlig och stark. En manskapsbod införskaffades så småningom som klubbstuga, och den inreddes gemensamt i styrelsen. Klubben fick tillåtelse att ställa den utanför ridbanan. Det var toppen, nu behövde inte föräldrar och alla andra stå och frysa längre och medlemmarna fick ett ställe att vara på när de hade möten och teorilektioner. Ridklubbens första arrangemang var luciafesten i december 1978. Ett luciatåg skred genom byn med Monica Jansson som lucia. Borlänge Tidning fanns på plats vilket gav lite extra PR för klubben. Luciafika fanns i lärarbostaden och klubben hade lotteri.
IDÉERNA FLÖDAR TILL NYA AKTIVITETER FÖR NARK:S MEDLEMMAR
Under 1979 anordnades många olika aktiviteter och klubbtidningen SNARK gavs ut. En föräldrafest gick av stapeln i mars där ca 60 personer samlades för god mat och trevligt samkväm. Med på festen var naturligtvis NARK:s första ordförande, Conny Nordin. På våren samma år höll klubben en vårfest med tävlingar. Två klasser vardera av hoppning och gymkhana (hela havet stormar och slalom). Redan nu visade NARKmedlemmarna prov på verklig sportsmenship, de gladdes med de framgångsrika och tröstade dem som hade otur. Vidare anordnades detta år en teorikurs i skolans matsal, hubertusjakt, lucia med fackeltåg och en julfest i Tallmon. Och innan klubben ens fyllt ett år kom en inbjudan från Borlänge Ridklubb om märkestagning (Ridborgarmärket). Redan nu kändes det som att klubben satt sitt kännemärke på kartan inom Dalarnas ridsport.
Historik 80-talet
Första bidraget från Borlänge kommun
1980 kostade ett entimmes ridkort 50:- och ett halvtimmeskort. 25:-.
I juni 1980 blev hästen Kask klubbmästare i hoppning och en dressyrtävling anordnades i augusti samma år.
Under 1981 utmanade redaktionen för klubbtidningen SNARK medlemmarna till en berättartävling där första priset var en ridlektion. Hur många bidrag som kom in förtäljer inte historien men det visar att idéer till aktiviteter fanns och oftast genomfördes de på ett strålande sätt. Medlemmarna ställde upp och klubben frodades. Detta år bestod KM av två klasser vardera av dressyr och hoppning, en för noviser och en för de duktigare ryttarna. Ett medlemskort kostade nu 15:- för gamla medlemmar, 25:- för nya och 10:- för passiva medlemmar. Vid årsmötet 1981 tillsattes både en tävlingskommitté och en tidningskommitté och klubben införskaffade klubbtröjor med emblem.
Förutom ridlektioner bestod verksamheten nu av bland annat klubmästerskap både i hoppning och dressyr, hubertusjakt, ridläger, utflykter och varje påsk äggsafari (häst och vagn) för de yngsta eleverna.
FÖRSTA BIDRAGET FRÅN BORLÄNGE KOMMUN OCH ÄNTLIGEN EN LJUSNING
Vad skulle Ni göra om Ni fick 500 kronor? Det var i alla fall vad klubben fick i startbidrag av Borlänge Kommun 1983. Helt plötsligt var Norr Amsbergs Ridklubb ”rik”, inte bara på medlemmar utan även i kontanta medel räknat. Dock finns ingen säker dokumentation vad pengarna gick till men en gissning är att de ”lades på hög” för framtida behov.
1984 var ändå ett historiskt år för NARK. Äntligen fick klubben strålkastare på ridbanan vilket innebar att ridlektioner även kunde hållas efter mörkrets inbrott. Detta var även året då trotjänaren Lissie fick pension. Nu kunde stålmormor lugnt stå och titta på de andra hästarna, då de slet för brödfödan. Ridpriserna fastställdes på årsmötet till 12 kronor för 60 minuter och 6 kronor för en halvtimme med en inträdesavgift på 50 riksdaler.
INKÖP AV EGNA HÄSTAR
Åren rullade på och klubbens ekonomi växte så att 1988 kunde den första egna hästen köpas, Filur som var en new forest ponny. Inom loppet av några år så hade klubben fler egna hästar. närmare bestämt sex stycken. Dessa var, förutom Filur, russet Donny som varit med från första början i egenskap av privathäst, korsningsponnyn Cindy, connemaran Tintomara, new forest ponnyn Jesson och slutligen korsningsponnyn Simon. I detta läge hyrde klubben in sig i ett stall i byn och plötsligt så var NARK en ”riktigt ridklubb” med allt som det för med sig!
PRESENTATION AV KLUBBEN
Ett 4-sidigt blad utformades som en presentation av Norr Amsbergs Ridklubb, där följande kunde läsas:
Norr Amsbergs ridklubb är en av landets minsta ridklubbar som bedriver ridverksamhet med egna hästar samt att klubben drivs ideellt och på ett lite annorlunda sätt.
Vidare berättas att baracken, klubbstugan, ska målas och piffas upp eftersom den är i dåligt skick invändigt. Vid den här tidpunkten hade klubben ca 80 medlemmar där ca 55 deltog i lektionsridningen. Klubben betraktade sig själv som en nybörjarklubb för barn vilket gjorde att hästbeståndet endast bestod av ponnyer. Även då ingick endast sex elever per ridgrupp vilket gjorde att ridläraren hade tid för alla.
Ridlektioner bedrevs tre dagar i veckan med tre grupper per dag och rideleverna själva ansvarade för mockning och kvällsfodring dessa dagar. Första gruppen var alltid en nybörjargrupp och den mest rutinerade gruppen red sist. Denna grupp fick hjälpa de mindre vana att hämta hästar från hagen samt att eskortera dem till ridbanan. De rutinerade stannade kvar vid ridbanan hela lektionen för att sedan gå upp och göra iordning stallet för natten då mellangruppen red. Ett annorlunda system som dock fungerade.
De övriga veckodagarna sköttes stall och hästar av fodervärdar som då betalade 400 kronor i månaden. Vid denna broschyrs utgivande var åtta tjejer fodervärdar och de var mellan 10-18 år gamla. De fick även då nyttja hästarna som sina egna när de inte användes ridskoleverksamheten.
En ungdomssektion fanns också. De anordnade bland annat luciatablå, julpyssel, bytesdagar, rykttävling, prova-på ridning för vuxna och mycket mera. US hade en egen styrelse och egen ekonomi och tanken var att de skulle ordna annat ”häst-kul” utöver lektionerna. Detta för att få så många som möjligt engagerade och att de skulle få mer kontakt med ridskolan och hästarna.
Kön till de åtråvärda ridplatserna var lång, ca 110 stycken ville börja rida i Norr Amsbergs Ridklubb och det var omöjligt att utöka antalet ridlektioner på grund av instruktörsbrist. Kölistorna bestod av tre olika listor, en för nybörjare, en för elever med ridvana och en för mer rutinerade elever. Barn från Norr Amsberg hade förtur eftersom klubben, en gång i tiden, bildades för just bybarnen. Klubben skulle aldrig fungera om inte tjejerna i byn tog hand om hästarna och då kan man också förstå att fodervärdarna ”handplockades”.
Ridinstruktörer var de äldre flickorna i klubben som alla hade gått någon/några av Ridsportsförbundets ridledar/ungdomsledarkurser.
Som ni förstår var många av de som jobbade med klubben på den tiden unga och klubben blev deras liv, här tillbringades så gott som all fritid och allt arbete var ideellt förutom om man var ridlärare, då tjänade man en slant. Hade man sedan sin egen häst med på lektionen så fick man en liten slant för det också.
”Nu när jag sitter och tänker tillbaka på alla dessa tonårsdagar som jag och mina klubbkompisar tillbringade i stallet, lastade hö/halm någonstans eller byggde hagar… FANTASTISKT – vilket jobb vi gjorde och gör – många är ju fortfarande aktiva.”
Citerat direkt från Katrin Bengtsson (tidigare Karlsson).
Där man kunde läsa om alla aktiviteter
Mellan åren 1992 och 2000 utkom informationsbladet NARK-Nytt. Det var tänkt att ges ut när styrelsen hade något att informera om. Redan i första bladet kunde man läsa om att flera hästar med fodervärdar var ute och tävlade i distriktet med goda placeringar. I maj 1992 var klubbens samtliga hästar + Sirocco och Remus till Aspeboda och deltog i en liten inbjudningstävling i hoppning. Alla gjorde mycket väl ifrån sig. Under dessa år verkade tävlingsverksamheten öka eller också så finns ingen tidigare dokumentation om NARK:s duktiga ekipage. Klubben ansökte detta år, 1992, om lotteritillstånd, vilket beviljades av kommunen. Ingen medlem var tvungen att sälja lotter men det var bra om alla kunde dra sitt strå till stacken. Kommunen skulle även undersöka marksituationen för en ny ridbana i Norr Amsberg men inget besked kom. Klubben gick ut och varnade barn och föräldrar om en ”mystisk man” som ringt till hästintresserade flickor och erbjudit dem att ta hand om hans hästar. Han hade även frågat om telefonnummer hem till fler flickor. Detta var förmodligen inte någon ”hästmänniska” utan en man med andra avsikter. Det händer även ”läskiga” saker inom hästvärlden. Helt på egen hand, arrangerade ungdomssektionen luciafirande med fackeltåg genom byn till skolan där det var luciatablå. På juldagsmorgonen anordnades julmys i stallet. Ni kan tro att hästar och ungar njöt i fulla drag, för enligt egen erfarenhet är julaftons morgon i stallet den ab-solut mysigaste morgonen på hela året.
STAKET, FYLLNING OCH BEVATTNING TILL RIDBANAN
Under året 1993 kom produktionen av NARK-nytt igång på allvar. Fyra nummer gavs ut och sidantalet utökades från 4 till 8. Klubben fick ny ordförande, Anders Hedström, som efterträdde Kerstin Johansson samt två nya fullvärdiga ungdomsledare, som genomfört kursen. Kommunen beviljade under våren ett bidrag på 10 000 kronor till nytt staket, fyllning till ridbanan samt bevattning av densamma. Klubben kände sig privilegierade och skickade ett stort tack, i form av en tårta, till kommunen. Detta var även året då Monica Säfström (Ek) började som ridlärare i klubben. Och som ni alla vet är hon fortfarande en av våra härliga och pedagogiska ridinstruktörer.
UNGDOMSSEKTIONEN ARBETAR FRAMÅT
En ”föräldrakurs” anordnades i syfte att lära föräldrar att umgås med häst och hur man beter sig om man skall köpa häst. En pappa, vidare kallad Pappa Bjerneby, drog sig fegt ur sista träffen då hästarna skulle ryktas och de även skulle få prova på att rida. Pappa Bjerneby fick anse sig utmanad på detta till nästa gång eftersom damerna inte lät honom slippa undan en gång till! Hur den historien slutade är redaktionen tyvärr ovetande om. Masenbadet var populärt redan då och NARK med ungdomssektionen fick återigen förtroendet att ha kiosken nere vid badet. US kunde även kamma in 4500 kronor från kommunen för att de skötte städningen på badstranden. Tyvärr var inte sommaren den bästa så försäljningen gick inte bra. Klubben sålde dock Bingolotter som förhoppningsvis genererade klirr i kassan. Ungdomssektionen arrangerade även ”Rykttävling och prylbytardag”, påskäggsjakt, filmkväll, handikappridning och barnridning vid Älvnäsgården. För privathästägare och fodervärdar som tävlade delades ett pris ut, Rosettjakten, till den av klubbens ryttare som nått bäst tävlingsresultat under året. Detta pris vanns av Marie Nicklasson och Filur. Ett vandringspris instiftades, för att sporra tävlingsekipagen, där Marie fick den första inteckningen. Styrelsen beslutade även att införskaffa nya hinderbommar till ett värde av 5000 kronor vilket då resulterade i ca 25 stycken nya bommar. Kanske detta, i framtiden, gav många fler placeringar för våra duktiga tävlingsekipage. NARK-Nytt började presentera en NARK-profil i varje nummer och första tjej ut var Ungdomssektionens ordförande Karin Gustavsson som intervjuades om sitt engagemang och hästintresse. På frågan: Vad gör du om 10 år? svarade Karin att hon är veterinär, bor hemma och har ett tiotal hästar i stallet och säkert lite fler olika djur. Så vitt redaktionen vet så arbetar Karin idag på Kvarnsvedens Pappersbruk som utvecklingsingenjör och har, då detta skrivs, ingen häst men letar efter en värdig efterträdare till Loppan, som blev olyckligt påkörd. Där ser man att livet kan ta många olika svängar och vi har inte sett slutet på Karins tävlingskarriär. Under 1994 delades NARK-Nytt ut till samtliga hushåll i Norr Amsberg. Klubben ville på detta vis hålla byborna informerade om de aktiviteter som var på gång. Detta var ett omtyckt initiativ då invånarna levde med klubben inpå knutarna året om. Bladet fick även ett ansiktslyft och gav ett riktigt professionellt intryck. Sidantalet ökade till tolv sidor.
EN TROTJÄNARE GÅR VIDARE TILL TRAPALANDA
Man hade märkt länge att Tintomara inte tyckte att livet längre var så kul och hon såg allmänt håglös och deppig ut. När hon så fick en skada på sitt ena framben ansåg veterinären att det inte fanns något att göra för att lindra den. Eftersom Tintomara inte längre mådde bra vare sig fysiskt eller psykiskt beslutade man att låta henne få komma till hästarnas eviga gröna ängar. Att följa gamla Tintomara på den sista resan blev ordförande Anders Hedströms uppgift eftersom ingen av alla ”kaxiga” tjejer kunde klara av det. Under året arbetade styrelsen mycket hårt med att ordna ett nytt stall åt klubbens hästar. Nuvarande kontrakt löper ut vid årsskiftet 94/95. Kommunen gav dock klubben sitt fulla stöd, vilket kändes mycket bra, men frågor som: Var? Och hur? och framför allt hur ska den ekonomiska biten lösas, dök upp. En ”Nya-stallet-grupp” tillsattes som aktivt jobbade vidare med ”stallfrågan”. Den 15 juni 1994 avreds Norr Amsbergs Ridklubbs första dressyrtävling någonsin. 14 ekipage var anmälda och samtliga kom också till start denna ovanligt kalla och blåsiga junikväll. Klassen som reds var L: C1, vilket är det lättaste av de dressyrprogram som finns. Två av ekipagen stod i en klass för sig. Sirocco – Karin Gustafsson tog hem segern med 147 poäng endast fyra poäng mer än tvåan Mirina – Jenny Lindgren. Rosettjakten och därmed en inteckning i vandringspriset gick i år till Monica Säfström och Simon. För övrigt var det ett skralt år för NARK på tävlingsfronten. Som tidigare år anordnade US flera aktiviteter bland annat ett ridläger som pågick i fyra intensiva dagar, den traditionella luciatablån samt påskäggsjakt. Denna sommar var det ingen som klagade på vädret. Försäljningen i Masenbadets kiosk gick mycket bra och gav ett välkommet tillskott till kassan.
VINST GER NY HÄST
Klubbens försäljning av Bingolotter gav sådan vinst att man under 1995 kunde köpa en ny häst. Så här gick det till då Capricorn kom till klubben. En ridskolehäst fanns i Säter men man hade svårt att enas om priset. I stället gick turen till Sala där Capricorn väntade. De tre tillresta tjejerna, som fått till uppdrag att köpa en ny häst, blev alla tre lite förälskade i hästen. Efter många diskussioner med ägare av ridskolehästen i Säter, som nu prutat på priset, samt ägaren av Capricorn i Sala kom man till slut fram till att det var den lättridna Capricorn man ville ha. Priset för honom var 35 000 kronor vilket var ungefär vad man fått in från bingolottoförsäljningen. NARK:s fodervärdssystem omtalades inom ridkretsar och i början av mars gjorde Insjöns Ridklubb ett nyfiket studiebesök här på klubben. De ville veta hur klubben fungerade och hur fodervärdssystemet var upplagt. NARK:s informationsblad och sätt att driva klubben tycktes inspirera besökarna. Under 1995 avreds klubbens första KM på Tunets IP den 11 juni. Det var ett samarbete med Rommeheds Stallklubb. Totalt gjordes 51 starter under tävlingsdagen, vilket var bra för att vara två så små klubbar. Allt flöt bra, mycket tack vare Rommeheds vana att arrangera tävlingar. Klubbmästare blev på ponny Karin Gustavsson/Pysen och på stor häst Eva Amundsson/Mirina. Klubbmästare för ponny i både dressyr och terränghoppning blev Sara Isaksson på Cindy. I klassen för stora hästar vanns terrängritten av Annika Blomqvist/ Kasper och i dressyren segrade Jenny Lindgren/Mirina. 1995 års NARK-ekipage blev Karin Gustavsson som uppvaktades vid klubbens årsmöte 1996 med blommor och den vandrande bronshästen.
SMAKAR DET SÅ KOSTAR DET
1996 trycktes för första gången NARKNytt hos Dalarnas Idrottsförbund vilket visade sig vara ett misstag då tryckkvaliteten inte var den bästa. Man ville minska kostnaderna för trycket och anlitade ett billigare tryckeri men kvaliteten blev alltså så dålig att man övergav idén och anlitade i fortsättningen ett annat tryckeri. En fin inbjudan kom till klubben detta år. Det var Borlänge Ryttarsällskap som arrangerade Master Cup i hoppning och bjöd in kusinerna från landet (NARK). Klubben kunde inte riktigt konkurrera om tätplatserna men tävlingen var trevlig och deltagarna från NARK kände sig verkligen välkomna. Även detta år arrangerade NARK och Rommeheds Stallklubb gemensamma hopptävlingar på Tunet. Vädret var strålande och banorna bra. Klubbmästare i ponnyklassen blev Helén Mickelsson på Filur och i klassen för stora hästar tog Eva Amundsson på Mirina hem segern för andra året i rad. Dock blev Karin Gustafsson på Malou årets ekipage som i hård konkurrens vann titeln. Det var inte förrän i säsongens elfte timme som Karin lyckades sno åt sig den åtråvärda titeln.
EN AHA-UPPLEVELSE
En fascinerande konst inom hästeriet är körning. Nu bestämde sig Annika Blomqvist för att lära sig körning med häst. De började med att vänja hästen Kasper vid sele, skacklar och vagn. I början bara med linor och ett stort säkerhetspådrag då en skrämd häst med linor, skacklar och däck efter sig inte är att leka med. Annika hade för avsikt att tävla inom körning men verkade trivas lika bra i amsbergsskogarna bakom Kasper. Även Ylva Engvall med ”skenhästen” Hertig fick blodad tand för körkonsten. De gick på kurs hos välrenommerade Anders Eriksson i Aspeboda och innan timmen var till ända var Hertig i vagnen igen utan problem. Skam den som ger sig! Under 1997 pågick arbetet för fullt med ett nytt stall. Dock stupade planerna från 1996 på att den tilltänkta marken inte blev godkänd. Saxar detta ur NARK-nytt: ”Efter kontakter med markägare, byggnadsnämnd och byggnadsfirmor tycktes allt gå i lås för uppförande av stall på Gustavssons skogsfastighet. Hösten 1996 meddelade byggnadsnämnden att Vägverket planerar att dra en väg på den mark klubben skulle disponera. När? Ja, det vet man inte, inom 10 år kanske…”. På påskdagen var det full aktivitet på ridbanan. Tina Larsson, med gedigen utbildning, trimmade ryttare och hästar med dressyrarbete. Hon svarade på frågan om kvaliteten hos Norr Amsbergs RK:s ryttare: ”För att vara en så pass liten klubb tycker jag att kvaliteten på både ryttare och hästar är relativt god.” Förhoppningen var att den skulle höjas med hjälp av tränarens inverkan. Som tidigare år arrangerades hopptävlingar på Tunet tillsammans med Rommeheds SK. Ny deltagarklubb för i år var Borlänge-Forsbacka RF. Årets ekipage 1997 hade en totalt överlägsen segrare i Birgitta Engvall och hennes fina dressyrponny Charlie medan årets ekipage 1998 var Jenny Lindgren på Madonna. Tyvärr tappar klubben detta år duktiga tävlingsekipage då några valt att tävla i BoRS färger istället.
UTBILDNING VIKTIGT
På årsmötet 1999 utsågs två utbildningsansvariga för att få igång olika aktiviteter som sporrar medlemmarna vidare inom hästsporten. Man arrangerade prova på kurser, tema-kvällar och propagerade för att de tjejer som behöver ta olika ryttarmärken inför Ridsports-förbundets kurser fick göra det. Det beslutades även att utöka lektionsdagarna från tre till fyra dagar i veckan. Klubbens miljösatsning ger äntligen vinst. I början av augusti blev klubben en miljödiplomerad ridklubb. En miljöpolicy samt en tids- och handlingsplan på fortsatt arbete låg till grund för diplomeringen. Klubben hoppades nu att alla tar sitt miljöansvar i både stort och smått, exempelvis att blanda eget flugmedel och att svampa av hästen istället för att använda vattenslang och spola av den.
NARK FIRADE 20-ÅRS JUBILEUM
1978 i december månad startades den lilla ridklubben i Norr Amsberg av Kerstin Bark och Ann-Christine Rosén. Vem kunde ana att den skulle leva vidare i 20 år. Men det har den gjort och i oktober 1998 hölls ett litet 20 årsjubileum på ridbanan i Amsberg. Ridelever, syskon och föräldrar slöt upp tillsammans med klubbens eldsjälar. Det blev en trevlig dag med massor av aktiviteter för alla åldrar. Först tävlade några flinka flickor i en rykttävling. Det gällde att på en viss tid putsa och gno på sin häst så att den blänkte och sken tills domaren kom med sin vita trasa och drog över hästens hårrem. De som lyckade bäst vann ett litet pris. Sedan fortsatte det med gymkhana. En lek där man till häst skall utföra olika grenar i en stafett. Det blev fart och fläkt på ridbanan medan föräldrar och syskon hejade fram sitt favoritlag. Efter det drogs tempot ned något när Annika Blomqvist visade tömkörning med Kasper. Dagens höjdpunkt blev såklart Käpphästhoppningen. Startfältet var minst sagt brett med allt från treåriga araber till tjugoåriga gamla nordsvenskar. En del ”hästar” var busiga och konstrade så ”ryttarna” for i backen så leran stänkte. Ett inslag som bjöd till många skratt. Dagen avslutades med tipspromenad och för de som ville, uppridning för 1998 års ridborgarmärke. Artikeln är tagen ur NARK-nytt. De traditionella hopptävlingarna på Tunet tillsammans med Rommeheds SK och Borlänge-Forsbacka RF bjöd inte på några framgångar för Norr Amsbergs RK. ”Var har våra ryttares ben och sitsar tagit vägen? Anmärkningsvärt är att en blå grind ställde till med stora problem. Saken är den att grinden tillhör NARK:s hinderpark och därigenom inte borde ha vållat några problem.”
HUBERTUSJAKT
NARK:s fina tradition med Hubertusjakt återupptogs efter att ha varit vilande några år. Strax före kl 14 var det tio man starka starfältet samlat. Hästarna kom med spetsade öron och högburna svansar, de märkte tydligt att något spännande var i görningen. När ekipagen för-svunnit i skogen passade anhöriga och övrig publik på att gå en tips-promenad och njuta av en varm kopp kaffe. Efter 40 minuter kom fältet tillbaka och det började dra ihop sig för den spännande uppgörelsen. Mastern, Anders Hedström på Brandy, radade upp alla ekipagen på en lång rad och med ett högljutt Halaliiii släppte han i väg hela skaran. Dundrande hovar och uppjagade skrik hördes när hästarna sträckte ut över upploppet i väldiga galoppsprång. Nu gällde det inte bara att vara snabbast fram till rävsvansen utan också att ha sådan kontroll på sin häst att man kan styra den rätt och fånga den vajande trofén. Säkert sju ekipage missade svansen totalt och en del av dem hade så fullt upp att hålla igen sina hästar att de inte ens hann med att sträcka sig efter den. Den lyckliga vinnaren blev till sist Jenny Gustavsson på Catania. Alla som genomförde jakten belönades med en blåvit rosett. I klubbshopen kunde man detta år köpa en väska för 70 kronor, NARK Tshirt för 20 kronor samt klubbens praktiska jacka med NARK:s logga broderat på ryggen. Jackorna fanns i marinblått och mossgrönt till priset 350 kronor.
Historik 00-talet
Till slut så växte klubben ur det stall som hyrdes på byn och det ryktades om att Per Nordqvist tänkte bygga stall på sin gård som klubben skulle få hyra. Önskedröm tänkte många, men så blev det. Klubben flyttade in och helt plötsligt kändes det som om alla problem var lösta. Tänk att ha stall och ridbana på ett och samma ställe. TOPPEN! En stor fördel jämfört med tidigare år då man tvingades transportera hästar och unga ryttare efter vägen till ridbanan och allt ansvar låg på ridläraren.
UNGDOMSSEKTIONEN DÅ OCH NU
Som ni tidigare läst har NARK alltid haft en aktiv ungdomsverksamhet, tack vare US. Redaktionen ställde några frågor till Susanne Forsström, aktiv i US tidigare och Josefin Enbäck, US representant i dag, om deras syn på US. Idag kräver Svenska Ridsportsförbundet att varje klubb har ett US och det är ju synnerligen ett bra krav då man ser vad en liten klubb som NARK med US kan åstadkomma. Från början var syftet med US bildande att förbereda ungdomarna för den ”stora styrelsen” samt att naturligtvis få en bra sammanhållning av klubbens yngsta medlemmar. Vidare berättar Susanne att de från början gjorde en massa olika saker för att lära känna varandra bättre. Dessa aktiviteter är ungefär vad US anordnar idag också och som uppskattas väldigt mycket av rideleverna. Susanne minns att man var en i gänget och att många var engagerade, man hittade på allt möjligt för att kunna träffas och ha skoj. Josefins bästa minne är när de anordnade spökvandring på Halloween. Aktiva i US hade klätt ut sig till diverse ruskiga typer som sedan gömde sig i skogen. De som gick spökvandringen hade ett snöre att hålla sig i då de gick runt i beckmörkret och rätt som det var dök någon läskig typ upp. Kvällen avslutades med att alla grillade korv vid grillplatsen. Alla var jätterädda men hade förstås jätte kul. Det många inte vet är att alla ungdomar mellan 0-25 är med i US, men det är bara ca 8 personer som är med i US styrelse. Men alla har rätt att komma med synpunkter och förslag. Är man mellan 13-25 så är man välkommen och säga om man vill vara med i styrelsen så tar vi upp det på årsmötet, fortsätter Josefin. Om 5 år hoppas jag vi har kommit långt med US. Vårt mål är att kunna ha minst en aktivitet i månaden, kunna vara med och tävla i årets US och förhoppningsvis vinna. Få fler ridelever att komma på våra aktiviteter och på sikt kunna köpa en egen US häst. Och det viktigaste av allt, att få en bättre gemenskap mellan rideleverna så de inte bara vet vilka eleverna i sin ridgrupp är utan att de kan få kompisar och så genom stallet. Det satsar vi på för tillfället säger Josefin. Att det är viktigt med ett aktivt och fungerande US samtycker båda till. Dels för att lära känna varandra, få sammanhållning och ha kul men även för att lära sig ta ansvar för sitt ”uppdrag”.
Till sist får Erik Fagerberg, ordförande från 2003, ge sin berättelse av klubbens senaste 5 år.
2003 – JAKT PÅ NYA RIDLÄRARE
Jag kom med i NARK:s styrelse vid årsmötet i februari 2003. Ordförande då var Lars Bokström sedan något år tillbaka. Jag hade inte då någon som helst erfarenhet av ridning utan mina meriter var att jag hade vår äldsta dotter i klubben som ridelev sen något år tillbaka. Det innebar att jag kanske mer kom att inrikta mig mot allmänna klubbfrågor och mindre direkta hästfrågor. Det avspeglas också i denna skrift. Ett av de stora problemen då var att finna ridlärare. Klubben hade på några år vuxit och nu var det rid lektioner alla fem eftermiddagar/kvällar i veckan plus fodervärdslektioner på lördagar, som dock ej hölls av ridläraren. Ridlärartiden motsvarade en halvtidstjänst men utspridd på fem dagar i veckan. Det var därför svårt att få någon att vilja ta en sådan tjänst och de som tog den hoppade relativt fort av. I jakten på nya ridlärare och rutiner började vi dela upp arbetet på tre personer; Monica Säfström, Madde och Ulrika Morell. Detta år var också det sista året som klubben hade kiosken vid Masenbadet. Under flera år hade detta varit en bra inkomstkälla till klubben då medlemmar och ridelever delat upp sommaren för att jobba i kiosken en vecka var. Dock hade de sista årens lönsamhet sjunkit markant dels beroende på några dåliga somrar men också på inbrott och stölder. Dessutom blev det olustigt när det framkom att ibland tonårsgrabbar kom och trakasserade våra medlemmar (=unga tjejer) i kiosken. På sommaren 2003 färdigställs den nuvarande ridbanan och vi får en fullstor ridbana. Innan hålls lektionerna på planen mellan maskinhallen och tjurstallet. Vår klubbbarack flyttas också till nya ridbanan samt att den utökas till två baracker. Under 2003 hade NARK hästarna Lupin, Oberon, Bamse, Eidrik och Trolle. Vi sålde Yasmin, Skalman och Kung Rafael. Vi köpte Queen, Goldie och Cato.
2004 – PLANER PÅ NYTT STALL
Vid årsmötet 2004 valdes jag till ordförande för klubben. Vid samma tillfälle kom också Ann Katrin Ignatius in i styrelsen och blev kassör efter Anna- Sofi Eriksson. Vi arbetade vidare med arbetstider mm för våra ridlärare. Ulrika och Madde ville då sluta samt att fodervärdarna ville ha en ridlärare även till fodervärdslektionerna. Genom en annons i tidningen sökte Charlotte Sundling till oss och hon började på vintern 2004. Det skulle visa sig bli en lycklig och långvarig anställning. Samtidigt började också Mikaela Bokström som ridlärare vilket nu innebar att vi hade tre ridlärare som arbetade två tillfällen var i veckan. Men vi hade fortsatt bekymmer att fylla lektionerna på fredagar. Efter lite vånda kom vi att sluta med dessa fredagslektioner i oktober 2004. Under 2004 diskuterar vi en hel del om ett nytt stall. Vår hyresvärd Pär Nordqvist har visserligen redan 2003 tagit fram ritningsförslag men det är under 2004 som vi mer konkret pratar nytt stall. Det är mycket positivt och glädjande för alla att se fram emot stora boxar, stallgångar mm. Samtidigt får vi klart att NARK får bygglov för det tidigare planerade stallbygget på egen tomt. Detta ärende hade nu slutligen avgjorts i högsta instans efter att grannar överklagat i flera omgångar. Det hade tagit flera år och under den tiden hade NARK flyttat in hos Pär Nordkvist och blivit väl omhändertagna varför vi nu inte såg någon som helst anledning att nyttja det beviljade bygglovet. Vi såg istället fram emot ett nytt stall hos Pär med klubblokaler, sadelkammare, torkrum mm Mot slutet av året kommer vår hemsida igång så smått. Under 2004 hade NARK hästarna Eidrik, Trolle och Queen. Vi sålde Oberon, Lupin, Goldie och Cato. Vi avlivade Bamse. Vi köpte Salomon, Sigge, Widde och Scaletta.
2005 – BYGGSTART FÖR NYA STALLET OCH GRUNDANDE AV HANDIKAPPRIDNING
Det här året ser vi hur det nya stallet börjar byggas. Bygget går fram i den takt Pär hinner med. Vid årets slut är väggar och golv klara och stomme och takläggning pågår. Mot slutet av året får också Eidrik flytta ur sin box i det som en gång var hönshus då det ska rivas och ge plats för nya lokaler. Ekonomin i klubben är något som vi arbetar hårt med detta år. Vi gör ett försök med arbetsgrupper där föräldrar till ridelever får engagera sig i utbyte mot lägre ridavgift. Vi provar med Haggruppen, Trivselgruppen och Stallgruppen. Ett annat sätt att få in pengar är försäljning av olika saker. Efter att ganska framgångsrikt sålt kakor går vi över till plastpåsar. 360 st förpackningar köps hem. Dessa säljer vi än idag… Efter att fått förfrågningar under några år så bestämmer vi att under hösten 2005 börja med handikappridning. Detta blir under ledning av Monica. Även Monicas pappa blir involverad då han bygger den handiappramp som vi har. Handikappridningen blir mycket uppskattad och kommer därefter att bli en fortsatt verksamhet. NARK har alltid haft ett fodervärdssystem så länge jag minns. Detta system är unikt och har varit en av de saker som gjort att vi överlevt. Det innebär att man som fodervärd får sköta och använda sin häst över helgerna samt att man hjälper till i stallet en kväll i veckan. För att hålla ihop alla fodervärdar behövdes någon fodervärdsansvarig. Ulla Dahlander hade varit det i några år men kände nu att det började bli för mycket jobb. Därför arbetade vi under 2005 med flera olika förslag så att vi tillsammans kunde få en fungerande skötsel mm av hästarna. En viktig person för oss är veterinären. Under 2005 knöt vi till oss veterinär Mats Axelsson som vår klubbveterinär. Tidigare hade vi nyttjat flera olika med följd att det blev dålig kontinuitet och uppföljning samt att den förebyggande hälsovården ibland glömdes bort. Med Mats som klubbveterinär har vi fått en mycket bättre trygghet i våra bedömningar av sjukdomar, skador mm. Under 2005 hade NARK hästarna Eidrik, Trolle, Queen, Salomon och Sigge. Vi köpte Nero och hyrde Noppe. Vi sålde Scaletta och Nero och avlivade Widde.
2006 – KVARKA I STALLET
Stallbygget fortsätter och vi kan under hela våren se hur det sakta växer fram. Det ser toppen ut och alla längtar till den dag vi får flytta in. Den dagen kommer i slutet av sommaren. Det känns verkligen bra för alla! Mot slutet av våren inträffar en händelse som skakar om en del medlemmar och ridelever. Vi köper en häst, Charles, som efter någon vecka blir sjuk och visar sig ha fått kvarka. Det sprider sig en lätt känsla av panik… Då var det mycket tryggt att ha vår klubbveterinär. Mats misstänkte direkt kvarka och vidtog isolering mm för Charles. Genom det snabba ingripandet samt alla fodervärdar, ridlärare med flera som gjorde allt merarbete så hann aldrig någon annan häst bli smittad. Vi skickade sen tillbaka Charles och allt lugnade ner sig under sommaren. Under hösten fortsatte diskussionerna om hur vi organiserar skötseln av hästarna och hur vi leder våra fodervärdar. Diskussionerna resulterade i att Charlotte fick utökad arbetstid med ytterligare 10 timmar i veckan för att bli stallchef och i det även leda fodervärdarna. I och med det blev det återigen lugnt och vårt fodervärdssystem fungerar bra. Under 2006 hade NARK hästarna Trolle, Queen och Salomon. Vi köpte Noppe, Billy, Starlight, Tjejen, Wagner och Jival. Vi sålde Eidrik och Sigge. Eidrik hade nu varit i klubben många år och blivit som en maskot, det fälldes en och annan tår när han lämnade oss efter lång och trogen tjänst. Han har dock fått det bra på nya stället, enligt Camilla Nordkvist som besökt honom vid något tillfälle.
2007 – VARA ELLER INTE VARA, EN KOMMUNFRÅGA
Detta år präglades av ekonomidiskussioner. Med det upplägg som vi hade med ridlärare och stallchef som avlönade samt att alla andra kostnader runt hästarna konstant stigit, gjorde att vi hamnat i ett svårt läge. Vi konstaterade att det inte går att driva ridklubben med ridskola på detta sätt. Samtidigt kunde vi se att andra ridklubbar i kommunen inte har högre ridavgifter varför vi undersökte hur de fick sin ekonomi att gå ihop. Vi såg då att kommunens fördelning av pengar mellan ridklubbarna var väldigt skev. Efter skrivelser till kommunen om det och efter att det uppmärksammats i tidningar så fick vi i slutet av året ett mycket positivt besked. Kommunen kommer i fortsättningen, från 2008, att hyra nio stallplatser hos Pär Nordkvist, dessa stallplatser överlåter man sen åt NARK att nyttja utan kostnad. Detta gav oss en trygg och stabil plattform att bygga vidare på. Det visar att vi i klubben håller på med rätt verksamhet som samhället och kommunen anser viktig att stödja. Känns skönt att ha den tryggheten. Ridskolan har fortsatt under året i samma omfattning. Uppmärksamheten i tidningar om klubbens ekonomi fick också den positiva effekten att fler elever hittade till oss och inför hösten var det en kö som tyvärr inte kunde erbjudas plats i ridskolan. Under hösten hade vi ridlekis för en del av de som stod i kön. Det var en mycket uppskattad verksamhet och förhoppningen är att vi kan göra det igen. Det hänger på ledare. Under våren gick Monica hem då hon väntade barn till försommaren. Mikaela Bokström vikarierade ett tag men också Camilla Nordkvist och Karin Larsson hjälpte till att avsluta terminens lektioner. Till hösten anställde vi Emmy Ohlsson som ridlärare och vikarie för Monica. Under 2007 hade NARK hästarna Trolle, Queen, Salomon, Noppe, Billy, Wagner och Jival. Vi sålde Tjejen och Starlight. Vi köpte Princess.
2008 – FORTFARANDE EN ”FAMILJÄR” RIDKLUBB
Så är vi inne på år 2008. Halva året har gått och andra halvan kvarstår. Hur året slutar återstår att se. Klubbens ekonomi är klart bättre och vi kan nu se framtiden med tillförsikt. För första gången på länge kan vi planera på lite längre sikt och fundera på klubbens utveckling. Det arbetet är bara påbörjat. I slutet av våren genomförde vi en enkät vars resultat jag hoppas vi kan redovisa vid 30-årsjubileumet. Denna enkät kommer att ligga till grund för hur vi går vidare. Vart det tar vägen får vi se. Vi kan i alla fall se tillbaka på 30 år av NARK:s verksamhet och ser då att klubben vuxit från en liten byverksamhet till att idag ha medlemmar och ridelever från minst halva Borlänges kommun och även angränsande kommuner. Det vi alltid varit noga med är att hålla klubben i det lilla familjära formatet. Det gör vi genom att ridgruppen är förhållandevis liten, max 6 st elever, och genom att vara en prestigelös klubb. Här är man för att ha skoj och inget annat. Jag har avslutat alla tidigare år i denna skrift med att sammanfatta vilka hästar vi haft och vilka förändringar som skett. Listan är dock inte komplett då jag ej tagit med de hästar som vi haft på prov en kort tid. Det har varit ett par stycken nästan varje år. Det betyder att varje år kommer och lämnar 3-5 hästar klubben och endast var tredje häst blir kvar en längre tid. Att köpa häst är enkelt, att köpa en bra passande häst är däremot mer en gissning. Jag som då inte är hästmänniska och inte har den erfarenheten att bedöma hästar är mycket imponerad av all den kunskap som många av er har i detta. Det är också roligt att se hur diskussionerna och arbetet med hästköp mm är så engagerande. Jag hoppas att även denna del av klubben ska få fortsätta på samma öppna, trevliga och respektfulla sätt. Jag är övertygad om att NARK har en framtid. Vi har bra förutsättningar med ett nytt stall, en bra hyresvärd, utmärkt och lojal personal mm. Men framför allt så har vi ett genuint intresse från alla klubbens medlemmar i det vi håller på med. Det är detta intresse som är grunden för att klubben finns och jag ser inga tecken på att detta intresse skulle minska, tvärtom ökar det. Som ett litet bevis på det så har jag numera två barn som går i ridskolan.
Tjäna pengar till föreningen
